Nialls perspektiv:

Jag satt med Summer i mitt knä när min mobil började ringa. Jag tog upp den och svarade utan att kolla vem det var.

-Niall here, sa jag.

-Hi Niall. Zayn here, han snyftade till.

-Are you crying? Frågade jag.

-Ofcourse I do, snyftade han. Her heart failed again. She said she wannted me to thank you for save her the first time, snyftade han.

-She said that? Frågade jag.

-Yea, han grät häftigt. Gotta go now. But please come here. Sedan la han på. Jag lutade huvudet mot soffkanten. Summer rörde på sig och öppnade ögonen.

-Niall. Why are you crying? Frågade hon oroligt.

-Her heart failed again, sa jag tyst. Summer flög upp ur soffan och kollade på mig med skräckslagen blick. Hon grät. Jag reste mig upp och tog in henne i min famn. Hon lutade huvudet mot min axel.

-Come here. Zayn said he wannted us to come, viskade jag i hennes öra. Hon nickade och vi gick ut i hallen. Vi satte oss i bilen och gav oss iväg mot sjukhuset.

Tre veckor senare, Samanthas perspektiv:

-Samantha, Time to wake up. Jag öppnade sakta ögonen och kollade på Zayn som stod lutad över mig.

-Zayn, sa jag tyst. Let me sleep. Jag vred på mig och drog täcket över huvudet.

-No. We're going on the tour today, sa han tyst. Jag satte mig rakt och kollade på honom. Han log mot mig, men leendet nådde inte hans ögon.

-How long will you be gone? Frågade jag.

-2 Months, sa han och pussade mig på kinden. But please honey don't get hurt when I'm not home. Jag kände att tårarna rann längs med min kind.

-No. Please don't cry. Please, sa han tyst och kysste mina läppar mjukt. Han satte sig bredvid mig i sängen och drog mig in i sin famn. Han började sakta gunga mig fram och tillbaka.

-I'm gonna miss you like hell, sa jag med hes röst.

-I'm gonna miss you more then hell, viskade han i mitt öra. Jag vred huvudet så att jag såg hans ansikte. Jag kysste honom passionerat och tog tag i hans nacke och drog honom närmare mig.

Harry's perspektiv:

Emmy kom mot mig med ett leende på läpparna. Hon hade på sig ett svart linne, ett par jeans, ett par klackar med nitar på och över axeln hade hon en väska med nitar. Hon var väldigt snygg i sina kläder.

Emmy's outfit.  

-Ready to go? Frågade hon mig kort.

-Yea, sa jag sorgset. Idag skulle vi åka på turné och skulle inte komma hem försen om 2 månader. Jag kramade om Emmy och hon kramade mig hårt tillbaka. När vi kom fram till flygplatsen kysste jag henne sedan var jag tvungen att gå.

Några dagar senare.....

-Lou?! Where are you? Ropade jag men fick inget svar. Lou! Steg hördes från trappan och där stod han. Jag kollade skeptiskt på honom där han stod i pyjamas-byxor och ett grått linne.

-You know we are going to the airport now right? Frågade jag.

-Yea, svarade han kort. Han hade varit sån här sedan vi kom hit, alltså i nästan en vecka. Jag gick ut i hallen och tog på mig ett par skor och tog mina väskor och begav mig ner till taxin.

Emmys perspektiv:

Han hade kysst mig hejdå och sedan gett sig av. Det var som en dolk i hjärtat när jag tänkte på honom. Jag drog mig upp ur sängen och släpade mig till garderoben. Jag bestämde mig för ett par höga jeans-shorts, ett rosa linne, ett par kilklackar och en rosa väska. 

Emmy's outfit.

Ganska kort kapitel menjag har haft prov denna veckan så jag har inte hunnit skriva så mycket <3 kommer förhoppningsvis ett till i helgen. PS kommer vara dålig update nästa vecka ochså för mitt gymnastikslag har tävling på LÖrdag nästa vecka så vi måste träna jätte mkt under veckan.

Jag log mot honom och kramade honom.

Han kysste mig och jag kramade honom hårdare.

-Get a room, sa Louis som precis kom ut från vardagsrummet. Jag gick fram till honom och gav honom en puss mitt på munnen. Han såg ut som om han sett ett spöke.

-Hey, I got a girlfriend, sa han efter en stund. Jag bara skrattade åt honom. Zayn omfamnade mig och kysste mig igen.

-Sammie, Pappa i telefon! Skrek Emmy.

-Kommer, sa jag samtidigt som jag särade mig från Zayn. Han kollade undrande på mig, han fattade inte ett ord av vad Emmy nyss sagt. Jag pussade honom på kinden och gick in till Emmy och Summer. Emmy räckte mig telefonen och jag tog den.

-Hej Pappa, sa jag och försökte låta glad.

-Var är ni någonstans?! Skrek han i luren.

-Det har inte du med att göra, sa jag kaxigt. Sedan Mamma blev sjuk så hade pappa rest hela tiden, han var aldrig hemma.

-Jag har visst med det att göra. Jag är eran pappa, sa han strängt.

-Nej! Det har du inte. Vi är myndiga både jag och Emmy så vi gör som vi vill och måste inte berätta för någon var vi är! Jag avskydde när pappa gjorde såhär.

-Jag har rätt att veta var mina döttrar befinner sig, Sa han.

-Men du bryr dig ju inte. Du har inte hört av dig på 2 år! Skrek jag till honom. Jag hörde hur pappa slog handen i något.

-Nu kommer du och Emmy hem på direkten! Skrek han.

-Jag kommer inte komma hem pappa. Jag hatar att du gör så här. Du har ingen rätt att behandla mig som ett barn längre, jag grät nu eftersom han inte fattade. Han skrek i andra änden sedan la han på. En tom ton var det enda som hördes. Jag sjönk ihop på golvet och började gråta. Jag kände två starka armar läggas runt mig och visste direkt att det var Zayn.

-What happened? Frågade han tyst.

-My dad happend, sa jag och lutade mig mot Zayns mage. He try to get me and Emmy go back to sweden.

-But you don't want' that? Han lät osäker.

-Never in my life that I move to the same country as him. I hate him, jag skrek det sista. Jag grät häftigt och blev bara argare på pappa.

Zayns perspektiv:

Jag visste inte vad jag skulle göra för att få henne på bättre humör. Jag visste inte ens vem hennes pappa var, jag hade inte ens sett foton på honom. Jag bara satt där med armarna omkring henne. Helt plötsligt blev hon alldeles slö i hela kroppen. Jag la hennes huvud i mitt knä. Hon var alldeles blek.

-Emmy! Call an ambulans! Skrek jag. I samma sekund kom Louis in i vardagsrummet med resten av killarna. När han fick syn på Samantha tog han upp mobilen och slog in ett nummer. Emmy bara satt där och kollade på sin systers bleka ansikte.

-A ambulans will be here soon, sa Louis stressat. Summer reste sig och gick mot mig och Samantha, hon satte sig bredvid oss och började viska saker på svenska till Samantha. Hon la sedan sin hand strax över näsan på Samantha.

-She's not breathing! Skrek Summer förskräckt. Min hjärna kortslöts och jag kunde inte röra mig. Jag bara satt där med hennes huvud i mitt knä. Niall sprang fram till oss och puttade bort mig. Jag gjorde inget motstånd när killarna tog ut mig ur vardagsrummet. Jag mindes inte hur man gjorde när man pratade ,jag kunde inte göra något alls.

Nialls perspektiv:

Jag puttade bort Zayn och satte mig vid Samantha. Jag visste hur man gjorde Hjärt&lungräddning. Vi hade haft en kurs om det i skolan för ett par år sedan. Jag blåste in luft i hennes lungor, sedan pressade jag på hennes bröstkorg. Inget resultat. Jag försökte om och om igen, efter säkert tio försök började hon andas. Jag andades ut av lättnad. Hennes andning var regelbunden och någorlunda lugn. Summer kramade om mig hårt.

-You saved her, viskade hon i mitt öra. Jag kollade ner på Samantha. Hon var fortfarande medvetslös men hon andades iallafall. Jag försökte få ordning på min egen andning igen. Jag hörde Zayn gråta.

-She's gonna die! Skrek han med gråten i halsen. Jag hörde hur han snyftade till.

-She's gonna be fine, sa Louis lungt. Jag reste mig upp och gick ut till dom. Allas blickar riktades mot mig.

-She's breathing again, sa jag och såg hur dom blev lite lugnare.

-Are she awake? Frågade Zayn oroligt. Jag skakade på huvudet. Han sjönk ihop på golvet med ansiktet i händerna. I samma ögonblick knakade det på dörren. Jag sprang ut i hallen och öppnade. Sjukvårdare stod utanför dörren med en bår. Jag visade dom in till vardagsrummet, dom lyfte upp Samantha på båren och spände fast henne.

-Who's going with her? Frågade dom. Emmy reste sig och gick fram till dom.

-I coming with her, sa hon med lugn röst. Dom gav sig iväg och jag gick fram till Summer. Jag kysste henne lätt och vi gick sedan ut i köket till dom andra.

-Were's Emmy? Frågade Harry.

-She's with Sammie, sa jag. They on there way to the hospital. Zayn kollade upp med blodsprängda ögon.

-Harry. Can you come with me to the hospital? Frågade han.

-Ofcourse, sa han och dom gick mot dörren. Dom ringde Paul och sedan gav dom sig iväg.

-What happend to her? Frågade jag Summer när vi satt oss i soffan.

-I don't know. She was crying, then Zayn lays he arms around her. And then she just....... längre hann hon inte innan hon började gråta.

-I understand, viskade jag till henne. Vi satt där i flera timmar. Klockan var 12 på natten och dom hade inte hört av sig.

-What if her heart fails again? Frågade Summer. Jag kunde inte svara på det för jag visste inte.

Efter en stund hade hon somnat i mitt knä.

-How are she? Frågade Louis som precis kom in i rummet.

-She's chocked, sa jag och kollade på henne blonda hår.

-Who's not? Frågade han. Jag nickade och pussade henne på kinden.

Emmys perspektiv:

Jag satt i Harrys knä och försökte lugna ner mig. Harry hade kommit med Zayn.

-What I'm gonna do if her heart fails? Frågade jag ut i luften. Jag visste att Harry inte skulle svara men jag var tvungen att få ur mig det. Jag kände mig trygg i Harrys armar. En sköterska kom ut från Sammies rum.

-She's awake now, sa hon. Jag flög upp och sprang in. Där inne satt min storasyster alldeles ensam och ovetande.

-Sammie, du är vaken. Jag var så orolig, jag sprang fram och kramade om henne.

-Em, Vad hände? Hon lät så ynklig.

-Jag vet inte, svarade jag. Du svimmade.

-Zayn! Sammies ansikte lös upp i ett leende när Zayn kom in i rummet. Han gick fram och kysste henne på munnen.

-What happened to me? Frågade hon.

-You got lifeless and then you stop breathing. But Niall saved you, sa han med ett litet leende.

-Niall? Frågade hon förvånat.

-Yes Niall. He get you to start breath again, sa han. I was so chocked I didn't even remember how to cry.

-Is that true? Frågade hon.

-Yes. He's a hero, sa jag. Jag kände Harrys armar om mig. Sammies ögon vidgades ännu mera.

-So Niall saved me?

-Yes. I said it like 3 times, Zayn lät orolig.

-Have you?

-Did you get hit in the head? Frågade han och la en hand i hennes panna. Jag mindes att hon slog i huvudet när Niall puttade bort Zayn.

-I think she hit her head when Niall moved on you, sa jag till Zayn.

-I'm so sorry. But can we talk swedish please. My head hurts when I need to think, sa Sammie tyst.

-Visst. Jag översätter för killarna, sa jag och hon log.

-Kan du snälla säga till Zayn att tacka Niall när han kommer? Hon lät så orolig när hon sa det.

-She wants you to thank Niall for make her breath again, sa jag.

-But she can thank him by her self huh? Han kollade på mig med stora ögon.

-Vill du inte säga det själv? Frågade jag. Hon bara skakade på huvudet.

-Why? Zayn stod nu vid hennes sida igen. Hon skakade på huvudet igen. Sedan slöts hennes ögon. Jag trodde hon skulle dö. En doktor kom inrusande och föste ut oss ur rummet. Jag sjönk ihop. Mina tårar bara sprutade och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.

-I don't wanna live without her, sa jag tyst.

-Don't even think on that, sa Harry stressat. Han lyfte upp mig i sin famn och satte sig på en stol. Han gungade fram och tilbaka sakta. Jag lutade huvudet mot hans bröstkorg. Efter en stund kände jag att mina ögonlock blev tyngre och tyngre, tillslut somnade jag.

Ganska långt kapitel men eftersom det varit dålig uppdatering denna vecka så tycker jag ni är värda det :D

5 Komentarer till nästa. Skriv gärna kritik ( vad som kan bli bättre) 

Det kommer bli dålig uppdatering kommande veckan för jag har Tävlig om ca 3 veckor så måste träna mkt+Så har vi även uppvisning redan nästa vecka men ska försöka skriva lite snabbt <3

Sry för dålig update, Haft mkt läxor denna veckan + träningar och liknande. Men här kommer Kapitel 8.

-Lucas? Is it really you? Säger jag lite fånigt. Han hade blivit väldigt muskulös sedan jag såg honom sist. Han hade samma bruna hår, samma kortklippta frisyr men han var mycket större.

-Who else?

-I haven't seen you then sixth class.

-I know, sa han. How are you?

-I'm fine. What about you?

-Fine. What are you doing here? Han ler mot mig när han frågar det.

-I'm here with Emmy and some friends. They won a trip, jag ler tillbaka mot honom.

-Oh I see, sa han glatt. I've missed you the last 2 years. Han kramade mig.

-I've missed you to, sa jag men kollade samtidigt bort mot bordet där killarna satt. Zayn kollade på mig med sina vackra ögon.

-Varför pratar vi engelska? Frågade jag honom.

-Jag vet inte. Jag har pratat det i typ 2 år oavbrutet eftersom jag bor i USA så jag antar att jag glömde att jag kunde prata svenska med dig, sa han och log.

-Okej. Jag måste nog gå nu men det var kul att träffa dig, sa jag.

-Lova att ringa. Snälla........... sa han gnälligt.

-Lovar, sa jag och kramade honom hejdå. Jag gick tillbaka till bordet och satte mig.

-Who's that? Frågade Zayn så fort jag satte mig ner.

-Just a friend from my old school, sa jag. You're not jealous right?

-No I'm not jealois, sa han men jag såg blicken av avunsjuka när han kollade på mig.

-Why are you jealous? Frågade jag.

-I'm not jealous I said, sa han. I'm just........ Never mind.

-Honey? Sa jag med min baby röst. Jag kollade på honom. Why are you mad? Han kramade mig och kysste mig, sedan åkte vi hem. Jag slängde av mig skorna och sprang fram till soffan och satte mig så fort vi kom in genom dörren.

-I wanna watch a movie! Skrek jag så att det ekade i hallen och vardagsrummet. Jag satte på Titanic, och satte mig i soffan. Alla kom in i vardagsrummet och vi kollade på filmen när det knakade på dörren.

-I open, sa jag och gick ut i hallen. Jag öppnade dörren och där stod Lucas.

-What are you doing here? Frågade jag.

-I'm not leave you again, sa han.

-Hey. Listen to me, sa jag. Our relationship ended when you moved from sweden. I told you that like a hundred times. Let it go......

-Samantha? Who is it? Ropade Zayn.

-No one, sa jag samtidigt som jag puttade ut Lucas ur hallen och ut i korridoren.

-Just leave me alone, sa jag till Lucas när jag stängt dörren.

-No.

-Why? I don't want you to ruin this. I really love Zayn so let it go. It's over, sa jag.

-Zayn? Frågade Lucas och flina. Is that his name?

Jag drog upp dörren och klev in. Jag drog igen dörren och gick in i vardagsrummet igen.

-Who was it? Frågade Zayn igen. Jag bara skakade på huvudet när det knakade igen. Jag ignorerade det, men Lucas fortsatte knacka. Tillslut reste sig Zayn och gick ut i hallen. Han öppnade dörren.

-Go away, sa han till Lucas.

-I just wanna talk with Samantha, sa han.

-But she don't wanna talk to you so just go away and leave us alone, sa Zayn. Han slängde igen dörren i ansiktet på Lucas. Jag log mot honom och kramade honom.

inte så långt. 5 komentarer till nästa......... Glad Påsk

Vi gick ner och när vi kom ner var det tomt.

-Suprise!! skrak alla och hoppade fram från sina gömställen. Jag måste sett ut som ett frågetecken.

-You have been together for exactly one month, sa Niall.

-Oh, säger jag lite generat.

-Love you honey, sa Zayn och kysste mig. Jag kramade honom länge.

-I love you to, viskade jag till honom. Jag hörde en dörr öppnas och in kom Eleanor och Danielle med en kartong. Jag vinkade åt dom och dom log sina fina leenden.

-Come here, sa dom och vinkade åt mig att komma. Jag kollade på Zayn, han nickade mot dom. Jag gick mot dom.

-This is from the boys, sa dom och nickade mot killarna.

-Open it, ropade Niall som hade armen om Summer. Jag öppnade den och i låg det ett par vackra skor och en jätte vacker svart klänning med grönt bälte.

-oh! I love it, sa jag och lyfte upp sakerna när jag fick syn på ett kuvert. Jag lyfte upp det och läste på.

You're my everything Jag log för mig själv. Jag öppnade kuvertet försiktigt och i låg ett halsband och ett papper. Jag tog papperet och vek upp det.

''Free trips to england for 5 years, how many times you want'' stog det.

Jag kände Zayn armar om mig.

-Do you like it? Frågade han. Jag vände mig och och pussade honom på kinden.

-Ofcourse I do, sa jag. Vi åt frukost. Det var köttbulle mackor eller som killarna sa KOTTBULLE sandwich.

-Summer ska vi gå ut på stan lite idag? Frågade jag henne när vi ätit klart. Alla killarna såg ut som frågetecken.

-Ja gärna, svara hon och flina mot killarna.

-What are you two saying? Fråga Niall.

-We going to shop a little today, svarade jag.

-Can we come with you? Frågade Eleanor och Danielle.

-Ofcourse! I'm gonna need your help, sa jag.

-Girlday! Skrek Summer. Emmy you coming with us? Right?

-Sure, sa hon. Vi fixade i ordning oss och gav oss sedan iväg. Först gick vi till en musikaffär.

-Okey. I need your help now.... What I'm gonna buy to Zayn. I not remember what he likes, sa jag.

-Come here. I gonna show you, sa Danielle och drog med mig till en annan affär. Hon gick fram till en hylla med massa olika klockor.

-He love clocks with cool designs, sa hon och log. Jag valde en klocka som Zayn pratat om länge, en Gucci klocka med skrikand orange text, texten fick man välja själv så jag valde att skriva ''Time for love''

Vi gick och shoppade lite kläder när en tjej kom fram.

-Hey, can you help me?frågade hon.

-Yeah! Sure, svarade jag.

-Do you know were hotel Scandic is?

-Yeah, we're goiong there now. Come with us. Hon log mot oss och vi gav oss av till hotellet.

När vi kom fram kom en kvinna springandes från lobbyn.

-Emelie! Were have you been? Frågade hon.

-I get lost in town but this girl helpt me.

-Thank you girls, sa kvinnan.

-No problem, svara vi alla i mun.

Vi gick upp mot våran hotell ''Lägenhet'' när jag mindes att jag inte slagit in klockan Zayn skulle få. Jag tog fram nyckeln och vi smög in. Ingen där, vilken tur. Vi gick in i köket och Eleanor slog in paketet åt mig. Det låg en lapp på bordet.

''Be right back''

-Were's the boys, sa Danielle.

-I don't know. But they be right back, sa jag och visade lappen. Dörren öppnades i samma sekund och in kom killarna. Zayn hade ett leende på läpparna.

-I've missed you, sa han och kysste mig.

-Yeah we know. Sa Louis. You said it like a thousand times.

-Naw, sa jag och log. I've missed you to. Jag tog paketet och räckte det till Zayn. Han kollade på paketet. Han öppnade det långsamt.

Zayns perspektiv:

Jag tog paketet och öppnade det långsamt. I låg en svart klocka med texten ''Time for love'' på. Jag gav henne en kyss, satte på mig klockan och log.

-Do you like it? Frågade hon.

-Yeah! Why should I not like it? Frågade jag henne. Jag hade velat ha klockan länge men inte haft tid att köpa den.

Jag kramade henne länge. Jag var så lycklig som lärt känna henne.

-What are you thinking about? Frågade hon med sin underbara röst.

-Just that I must be the happiest in the world. Because I got you, sa jag till henne. Hon log mot mig.

-Time for lunch? Frågade Niall. Alla nickade och han började stutsa.

-Can we eat at Nando's. Please...... sa han.

-Ofcourse we can, sa alla i mun. vi gav oss iväg till Nando's. När vi satte oss i bilen var Niall så uppspelt att han inte satt still.

Samanthas perspektiv:

-Blir han alltid sån här när han får äta på Nando's? Frågade Summer med ett leende.

-Japp, svara jag och Emmy i mun.

-The only word I understood was Nando's. What are you talking about? Sa Niall.

-Nothing honey, sa Summer. När vi kom fram flög Niall ut ur bilen.

-Hurry up! Skrek han. Vi klev ur och gick efter honom in.

-Hey. How many are you? Frågade en kypare.

-Ten! Svarade Niall snabbt.

-This way please. Vi följde efter kyparen till ett bord för tio. Vi slog oss ner och alla utom Niall började bläddra i varsin meny. Vi beställde och efter en stund kom maten in. Niall högg in innan kyparen satt ner hans tallrik.

-Oh my....... What is that for a pizza? Frågade Summer.

-A special pizza for me, svarade Niall. Vi åt upp och sedan var det dags för desert. Jag tog lite vaniljglass medan Niall tog den största deserten dom hade. Deserten kom in och vi högg in en gång till. Jag reste mig upp och gick mot toaletterna när jag fick syn på någon jag kände igen, men jag kunde inte komma på hans namn.

-Samantha? Is it you? Frågade han och då kom jag på vem det var. Det var en kompis jag känt sen jag var liten.

-What? I said I'm fine, sa jag igen. Harry bara glodde på min panna. På såret som fanns där.

-What happened? Frågar Niall igen.

-I fell and I got this in my head, sa jag och visade dom glasskrävan. Zayn reste sig upp och gick in i badrummet. Han kom tillbaka med en gasbinda i handen. Han nickade åt mig att sätta mig ner. Jag satte mig och han började linda in mitt huvud.

-Ajj! Skrek jag när Zayn råka nudda såret med sin hand. Han kollade på mig och gav mig en puss som förlåt. Jag log mot honom och han fortsatte att vira gasbindan runt mitt huvud. Jag slöt ögonen och ignorerade smärtan. När han var klar ställde jag mig upp.

-I'm hungry, sa jag och gick mot dörren. Men Zayn tog tag i min hand.

-No, you don't gonna eat something right now. You just gonna sleep so your head not be worse, sa han. I make some food and you can eat when you wake up. Jag nickade bara och gick och la mig i sängen. Jag la försiktigt ner huvudet på kudden. Jag vaknade av att jag kände lukten av stekt ägg och bacon. Jag satte mig upp och såg Zayn stå i dörren med en bricka.

-Oh. you must be really hungry, sa han. I just open the door and you wake up of the doft of the food. Han log mot mig och jag fnissa lite. Han kom med brickan men fick syn på något på golvet. Han böjde sig ner ochtog upp vad som såg ut som en papperbit.

-What's that? Frågade jag. Han bara kollade på biten.

-You look just like her, sa han med tjock röst. Jag fattade att det var kortet han höll i. Det måsta ha trillat ur när jag trilla, tänkte jag.

-Yeah. I hear that alot, sa jag med nedstämd röst. Jag skakde på huvudet och kände gråten skava i halsen.

-Sorry honey, sa han. Jag nickade och försökte trycka bort tanken men det gick inte. Jag åt snabbt upp maten Zayn tagit med.

-When we travel home? Frågade jag.

-In about two weeks, sa han.

-Okey, and then you travel home right? Frågade jag.

-Yeah, sa han sorgset.

-Hey. We just gonna be from eatch other for 5 mounths sa jag. Egentligen en men det vet du inte, tänkte jag.

-But five mounths is so long time, sa Zayn tyst.

Vi satt där och bara kollade på varandra. Jag la mig ner på sängen och kollade upp i taket.

Emmys perspektiv:

-Harry......... Hurry up, sa jag.

-I'm coming. Take it easy, sa han.

-But I wanna go to bed.

Harry kom gående mot mig med händerna bakom ryggen. Jag kollade på honom. Han krulliga hår guppade när han gick och hans ögon gnistrade som stjärnor. Han kom fram till mig.

-Choose a hand, sa han.

-Are you serious? Frågade jag honom samtidigt som jag pekade på hans högra hand. Han tog fram handen och öppnade sin näve. I handen låg ett halsband. På halsbandet stod det HARRY med stora guldigga bokstäver. Han gick bakom min rygg och satte på mig det.

-Oh it's so beautiful, sa jag. Just like you.

Vi gick upp för trappan. Vi gick mot Harrys och mitt rum. Jag tog tag i Harrys hand. Vi gick hand i hand till sovrummet. Jag slängde mig på sängen direkt. Harry skrattade åt mig. Han la sig bredvid mig och kysste mig. Jag slöt ögonen och njöt av Harrys närhet.

-What you thinking about? Frågar Harry.

-I'm thinking on my mother, sa jag. Harry la sin hand mot min kind och smekte den. Jag log mot honom och öppnade ögonen igen. Harry kollade på mig med sina tindrade ögon.

-When are we travel home? Frågade jag.

-In two weeks, sa Harry.

-Oh....

-Yeah I'm gonna miss you, viskade han. Jag kände att jag blev tröttare och tröttare. Till slut så somnad jag.

Samanthas perspektiv:

När jag vaknade sov Zayn fortfarande. Precis som vanligt. Jag kollade på honom länge han var så gullig när han sov. Jag pussade honom på pannan och han öppnade ögonen långsamt.

-Good morning, sa han med hes morgon röst.

-Good morning honey, svarade jag honom och kysste honom. Han log sitt perfekta leende.

-I was dreaming about you, sa han, hans leende försvann. I dream that you leaved me and never came to england like you promised.

-I'll should never do that to you, sa jag till honom.

-I know but it was so weird, sa han. I got so angry I tried to find you but I couldn't. Jag kramade om honom och kysste honom länge. Jag hörde steg utanför och dörren öppnades. Där stod Harry.

-Time for breakfast, sa han och log. Jag reste mig upp och tog mina kläder. Jag gick in I badrummet, tog en dusch och klädde på mig. När jag kom ut var Zayn redan klar.

-Hungry? Frådage jag honom och han nickade.

-Okey now you can meet Summer, she's awake now, sa en doktor. Niall flög upp ur soffan och sprang in i rummet där Summer fanns. Jag reste mig upp och gick efter. Niall stog som förstenad strax innanför dörren. Jag kollade mot Summer. Det var en massa sladdar och slangar kopplade till henne. Jag snyftade till. Niall vände sig om, det rann en tår längs hans kind. Jag gick fram till honom och la en hand på hans axel. Vi gick tillsammans fram till sjuksängen Summer låg på. Hon öppnade ögonen sakta ögonen och hennes blick sökte sig direkt till Niall. Niall log mot Summer, lutade sig över henne och kysste henne.

-You been my girlfriend for one day, I thought you should leave me, sa han sedan. I never want this to happen again, can you promise me to not leave me alone.

-I promise, sa Summer och log. Hon satte sig upp och kramade om Niall när hon fick syn på mig. Jag vinkade lite och log mot henne. Hon log mot mig och mimade, ''Vad hände''. Jag ryckte på axlarna som svar. En läkare kom in.

-Hey, I'm doctor Stefan, sa han. Summer if you want you can go now. Hon nickade och doktorn och han gav Niall en lapp. Efter det gav vi oss av hemmåt. Jag fick ett mess när vi satte oss i taxin.

At the hotel, How's Summer feeling? Plz hurry Miss U <3 stod det. Jag log för mig själv när jag svarade.

Soon at the hotel. Miss U more <3 Vi klev ur taxin och gick mot receptionen. Niall sa sitt namn och sa att vi var med honom, sedan gick vi upp till rummen. Precis när vi klev ur hissen öppnades en dörr och Zayn klev ut. Jag kollade på honom och han log. Jag gick fram och lät honom omfamna mig. Vi gick in och jag kände hur jag blev lite lugnare. När Niall frågade:

-How are you? Hoppade jag till, jag visste inte hur jag mådde. Jag gav honom ett leende för att visa att jag klarade mig.

-Hey, I just remember. I don't saw your mother when we was in sweden, were's she? Frågade Zayn. Jag flög upp ur soffan som om jag hört ett pistol skott. Niall kollade förstående på mig.

-I can tell them if you want, sa han. Jag nickade.

-Tell us what? Frågade Zayn oroligt. Då reste sig Emmy och gick fram till mig. Hon grät. Jag satte mig i soffan och tog Emmy i mitt knä.

-Their mother died after we left last year, sa Niall.

-Is that true? Frågade Harry. Jag nickade. Jag kände att jag inte klarade det här just nu så jag puttade lite på Emmy, hon reste sig och jag gick ut därifrån. Jag satte mig i trappan. Jag hörde fotsteg som kom efter mig. Zayn kom ut ur rummet och kollade oroligt på mig. Jag vred bort huvudet så att mitt hår skymde ansiktet. När jag hörde trappan knarra vred jag huvudet tillbaka igen. Zayn satt bredvid mig, han bara satt där och kollade på mig.

-You're so beautiful, sa han. Even when you're sad. Jag log mot honom. Jag lutade mig mot honom. Han drog mig upp på fötter och vi gick tillbaka till dom andra. Emmy satt med Harry. Lou med Eleanor, Liam med Danielle och såklart Summer med Niall. Så fort vi kom in sa Lou.

-Why didn't you tell us about your mother? Frågade han.

-It was to hard to talk about, sa jag tyst.

-Now we talk about something happy, sa Niall.

-But I want to now why, sa Lou.

-I couldn't talk about it because when I be with you guys we always have so fun, började jag. I was afraid that I just would think about mum when I'm with you so I didn't tell you.

-But we could make you feel little better, sa Zayn.

-Yeah, exactly, sa Niall. Jag bara skakade på huvudet. Zayn satte sig ner och jag satte mig i hans knä. Danielle klappade mig på axeln och log mot mig. Jag kände mig glad över att hon var här. Vi var bra kompisar.

-Someone wanna watch a movie? Frågade Liam. Alla nickade.

-I wanna see 17 again, sa Summer. Alla skrattade en lång stund.

-Me to, sa jag. Niall satte på 17 again och vi fnissade så fort Zac Efron visades.

-He's so hot, sa jag och pekade på Zac. Zayn kollade undrande på mig. But not hotter then you honey, sa jag då. Han log mot mig och jag fnissa. När klockan slog tolv var filmen slut.

-I'm tired. I'm gonna go to bed now, sa jag och gick mot trappan. Jag började gå upp för trappan när någon kom bakom mig. Jag fortsatte upp. Jag öppnade dörren till Zayns rum och klev in. jag gick fram till min väska och tog fram kortet på mamma. Jag satte mig ner och bara hade det i handen.

-Varför lämnade du oss? Viskade jag ut i tomma intet. Jag visste att jag inte skulle få något svar men jag var tvungen. Jag grät. En tår landade på kortet. Jag ställde mig upp, gick fram till sängen och la mig ner på rygg. Jag la kortet på magen och slöt ögonen. Jag lät tårarna rinna längs mina kinder. Jag hörde dörren öppnas, jag slog upp ögonen och satte mig upp. Det jag fick se var en mörk gestallt komma emot mig. Jag såg dom gnistrande ögonen och visste direkt att det var Zayn. Jag log för mig själv när jag mindes att jag hade kortet på mamma i handen. Jag reste mig upp och la det i bakfickan. Jag gick fram till honom och han omfamnade mig. Jag kände att han andades tungt, precis som man gör när man gråtit. Jag drog honom mot sängen när jag snubblade över något. Jag föll pladask på magen och slog i huvudet. Det gjorde inte så ont så jag reste mig upp igen. I mörkret såg jag Zayns ögon glimma till av oro. Jag fortsatte gå mot sängen när Zayn lyfte upp mig i sin famn och bar mig till sängen. Han la försiktigt ner mig och gick fram till strömbrytaren, han tände lampan i taket. Det var så ljust att jag fick lägga handen för ögonen. Zayn dimmade ljuset lite. Jag tog bort handen från ögonen. Zayn stod lutad över mig med skräckslagen blick.

-What's wrong? Frågade jag honom. En av hans tårar landade på min kind. Jag torkade bort den och när jag gjorde det såg Zayn ännu olyckligare ut. Jag satte mig upp och kollade mig om. Jag reste mig upp och gick fram till spegeln som fanns i rummet. Min spegelbild blev alldeles suddig. Jag vände mig mot Zayn.

-What's happening? How did i get this? Sa jag och pekade på det blödande såret i min panna. Jag gick fram till platsen jag trillat på, där låg en glasskärva från kortet jag tappat när jag letade efter kläder tidigare på dagen. Jag hade trott att jag städat upp allt men tydligen inte. Jag vände mig mot Zayn. Han stod som förstenad bredvid sängen.

-I'm fine Zayn. It doesn't hurt, sa jag men han skakade bara på huvudet. I samma sekund rycktes dörren upp och in kom Niall, Summer, Emmy och Harry.

-What happened? We heard that you fell but we didn't hear you scream, Sa Niall med orolig röst.

-I'm fine, sa jag och vände mig mot dom. Jag hörde hur dom alla fyra drog efter andan.

Fredag:

Alla väskor var packade och det var dags att ge sig av till flygplatsen. Jag hade berättat planen för Zayn och Emmy. Men inte för Summer. Detta skulle bli kul. Vi gick ut i bilen. Zayn hjälpte mig med väskorna.

-I'm here, ropar Summer.

-We're here, ropade jag och vinkade till henne. Hon bar på en gigantisk väska. Zayn hjälpte henne att lägga den i bagaget.

-Gud vad det ska bli kul att åka till Paris, sa Summer. Zayn kollade undrande på mig.

-She said that she tought it would be so fun that we go to Paris, översatte jag åt honom.

-Oh! Sorry Zayn, I'd forgot that you don't understand Swedish, sa hon. Han log och nickade förstående. Vi hoppade in i bilen och gav oss av mot flygplatsen. Vi kom på planet när jag kom på att jag avskyr att åka flygplan. Jag kände hur paniken steg.

-Zayn, I just remind that I scared to fly, viskade jag.

-Don't worry, I protect you honey, viskade han tillbaka.

Planet lyfte och jag gjorde mig så liten jag kunde. Zayn la sin arm omkring mig och jag kände mig lite tryggare. Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre, jag slöt ögonen. Jag vaknade av att någon skakade min axel. Jag slog upp ögonen.

-Good you're awake, the plane are landing in a minute, sa Zayn.

Jag satte mig rakt och knäppte fast bältet. Zayn la armen omkring mig och jag kramade hans hand. Vi landade och det gick perfekt. Vi klev av planet och fick se Louis och dom andra en bit bort. Jag tog Summers hand och drog henne efter mig. Vi kom fram till dom andra och både Summer och Niall skrattade till.

Dom stod där och bara kollade på varandra en stund. Jag puttade Summer mot Niall. Niall tog hennes höfter, drog henne närmare sig och kysste henne.

-Naw they fit perfect together, sa jag. Alla började fnissa. Jag gav Zayn en puss. Jag såg att Danielle och Eleanor var här redan. Jag vinkade till dom och då vände sig Louis och Liam om. Dom sprang fram till oss och kramade om sina killar. Alla gick mot utgången och mot limosinen. Vi hoppade in och gav oss i väg mot hotellet.

-So were we gonna eat dinner? Frågade Emmy Harry.

-In a romantic resturant, sa Harry.

-Ohh........, sa Emmy och började fnissa.

Vi anlände till hotellet strax innan sju. Vi checkade in, bytte om och gav oss iväg. Vi stannade utanför restaurangen och klev in.

Där inne var det mörkt och mysigt, med röda möbler och gammaldags trä bord.
Vi hinner bara ta några få steg in i entren så kommer det en lång spinkig man stormande mot oss pratandes på ett språk som ingen av oss förstår. Antagligen franska.
Excuse me, but we don't understand French. Could you please take it in English? avbryter Liam eftersom alla andra står där och ser ut som frågetecken.
- Oh, you're from England I can hear. You're lucky, because I am the only one on this restaurant that understand and speak English. han pratar snabbt och med en väldigt stor brytning på franska så man hinner knappt uppfatta vad han säger innan han går fram till mig och börjar dra av mig min skinnjacka.
- May I? frågar han mig.
- Oh, okay… svarar jag och han går fram till en stor garderob och hänger upp min jacka på en galge. De andra börjar också dra av sig sina ytterkläder och hänga upp dem.
- How many are you? frågar mannen.
- We're ten persons. svarar Louis snabbt innan någon annan hinner börja räkna.
Mannen visar oss då till ett långt bord med tio stolar och gav oss varsin meny. Vi beställde och maten kom in efter en kort stund. Den såg riktigt god ut. Ingen av oss hade vågat oss på den franska klassikern som kyparen hade försökt beställa åt oss. Vilket var stekta grodlår och några konstiga bönor som jag inte kommer ihåg namnet på.
Vi åt upp och alla satt mätta och belåtna och pratade med varandra.
- Isn't it time for the dessert now? frågar Niall och alla skrattar.

-What?! frågar han och skrattar med oss.
Summer ställer sig så snabbt upp att stolen håller på att välta.
-Could you please order something for me? I got to go to the toilet. säger hon och skyndar sig därifrån innan Niall hinner svara.
-What was that about? frågar Zayn och tittar på mig med höjda ögonbryn.
-I've no idea! svarar jag och ser minst lika förvånad ut. Maybe she just needed to go on the toilet?

-Yeah maybe. säger Niall. Come on now! Choose your dessert!
Desserten kommer in och alla är nöjda och glada förutom jag. Det är något som ligger och gnager hela tiden. Jag tittar bort mot Summers tomma stol och kommer på vad det är. Hon har ju inte kommit tillbaka än!
Jag reser mig upp utan att ens ha smakat på min dessert.
-I'm going to see if Summer is okay. säger jag till Zayn och han nickar mot mig.
Jag letar reda på toaletterna och går in på damernas. Alla båsen är tomma förutom ett.
-Hur är det med dig Summer? frågar jag och knackar på dörren. Jag hör en suck och dörren öppnas. När jag får syn på hennes ansikte förstår jag vad det är. Hon ser jätte trött och ledsen ut med ringar under ögonen.
-Jag har jätte ont i huvudet!
-Oj då! Kom här, säger jag och drar in henne i en kram.
-Det känns som om mitt huvud håller på och spricker i tusentals bitar! Syftar hon.

-jag vet hur det är, vill du ha en huvudvärks-tablett?
-Ja gärna!
-Skölj ansiktet i kallt vatten så kommer jag snart! säger jag och går ut från toaletterna.
Jag letar länge i fickorna på min jacka och till slut hittar jag en ensam tablett. Då känner jag ett par starka armar krama om mig bakifrån och så hör jag Zayns röst.
-Why did it take you so long time? How is it with her? Innan jag hinner svar måste han ha fått syn på tabletten i min hand för han frågar:
-Is it her head?
-Yeah, she is really in pain. But don't worry we're coming just… wait at us! säger jag och vänder på mig och pussar honom på kinden. Sedan drar jag mig ur hans grepp och beger mig tillbaka till Summer. När jag kom in på damtoaletterna satt Summer på handfatet och hade ansiktet i händerna.

-Hur är det? Frågar jag och lägger en hand på hennes axel. Hon lyfter huvudet och kollar på mig. Hon ser ut som om kan somna vilken sekund som helst.

-Jag är okej. Jag är bara trött nu, sa hon. Jag gav henne tabletten och vi gick tillbaka in i restaurangen igen. Så fort vi kom in kom Niall gående mot oss. Han såg orolig ut. Han gick fram till Summer och kramade om henne. Hon lutade huvudet mot hans axel. Helt plötsligt blev hennes kropp alldeles livlös. Hon föll ihop i Nialls armar. Jag skrek till och Zayn sprang fram till Niall. Dom lyfte upp Summer och la henne på en av soffplatserna som fanns alldeles intill. Utanför hördes syrener från en ambulans. Niall såg alldeles knäckt ut. Jag gick fram till honom och kramade honom.

-She gonna be okey. I promise, viskade jag i hans öra. Han grät så häftigt att hela han skakade. Två sjukvårdare kom in i restaurangen, dom gick fram till oss. Dom lyfte upp Summer på en bår.

-Who gonna go with her to the hospital? frågade dom.

-We do, sa Niall och tog min handled. Vi gick mot ambulansen strax efter sjukvårdarna. Vi satte oss i ambulansen och ambulansen åkte. När vi kom fram fick vi sitta i ett väntrum medan dom undersökte Summer.

-She gonna be fine, sa jag till Niall som satt alldeles spänd.

-But if she not be fine? Frågade han.

-Don't worry, she gonna make this you see, sa jag. Han började gråta och jag försökte trösta honom men jag kände mig också orolig. Det var precis detta som hände med min mamma förra sommaren. Niall och dom andra vet inte ens om att hon gick bort strax efter att dom gett sig av på sin turné. Som om Niall läst mina tankar frågar han.

-Were is your mother? I haven't seen her, sa han. Jag måste berätta för honom, men tänk om han blir ännu mera orolig, fast han förtjänar att få veta sanningen.

-She is dead, viskade jag. She died a little wile after you guys left last year.

-No way, sa han. Why didn't you say something to us?

-It was to hard do talk about, viskade jag. Jag kände hur gråten skavde i halsen men jag ville inte gråta. Niall klappade mig på ryggen och kramade mig.

Jag gav honom en puss på kinden. Jag slöt ögonen och vilade mitt huvud mot Zayns axel. Jag vaknade av att en kall bris blåste in i rummet. Jag satte mig upp och kollade mig om i rummet. Jag hade bara underkläder på mig. Jag fnissade lite, men jag mindes inte att jag tagit av mig. Zayn kom in från badrummet. Han hade bara kalsonger på sig. Han flinade mot mig och jag la mig ner igen och la händerna på magen. Jag kände Zayns andedräkt i nacken. Jag vred huvudet mot honom, precis när jag kommit ansikte mot ansikte med honom kysste han mig. Han satte sig över mig och fortsatte kyssa mig. Han smekte mig och drog ett finger längs min mage. Jag rös men lät honom fortsätta smeka mig. Han la sig bredvid mig igen och vi bara va en stund. Det knackade på dörren och Niall kom in. Så fort han kom in och såg oss på golvet la han handen för ögonen.

-We gonna eat breakfast now, sa han. Han vände sig om och gick ut igen. Jag reste mig upp och tog upp mina kläder. Jag gick in i badrummet, tog en dusch och klädde på mig. När jag kom ut ur badrummet satt Zayn på sängen. Han gav mig en kyss när jag satte mig bredvid honom. Jag log och la mig på rygg, samtidigt som jag drog honom efter mig. Han kysste mig men sedan reste han sig upp och gick in i badrummet. Jag hörde duschen och log lite för mig själv. Jag satte på datorn och kolla Twitter. Inget nytt.......

Jag loggade ut och satte mig på sängen. När Zayn äntligen kom ut från badrummet reste jag mig upp och gick fram till honom. Han pussa mig lite lätt på kinden, tog min hand och vi gick ner till dom andra. När vi kom ner stannade jag nedanför trappa, jag satte mig ner och slöt ögonen. Hela mitt huvud dunkade. Jag kände en hand mot min axel. Jag behövde inte ens kolla för att veta att det var Zayn. Han lyfte lätt upp mig i sin famn och bar mig till soffan. Jag öppnade sakta ögonen och kollade på honom. Han satt lutad över mig med en orolig blick. Jag satte mig upp, mitt huvud dunkade inte så kraftigt som dagen innan men det gjorde ont. Zayn reste sig upp och gick in i köket. Han kom tillbaka med lite pannkakor och juice. Han ställde det på bordet och satte sig bredvid mig.

Efter frukosten gick vi ut lite och bara satt i solen. Det kom fram några fans.

-OMG, You are Zayn!! skrek en av dom.

-Yeah, svarade Zayn vänligt.

-Can we get your autograph?

Han gav dom varsin autograf och kramade sedan om dom, en i taget. Jag log vänligt när en av tjejerna bara pekade på mig och stammade.

-You...You Samantha....rig..right?

-Ja det är jag, svarade jag på svenska.

-Är du härifrån? frågade dom. Jag nickade mot dom och vi började fnissa. Zayn såg ut som ett levande frågetecken.

-Sorry honey but what did you said? Frågade Zayn.

-Nothing speciall, svara jag och gav honom en puss på kinden.

Tjejerna gick efter en liten stund och så var vi ensamma igen. Efter ungefär en halvtimme gick vi in igen. Vi åt lunch med dom andra, vi åt på Nando's som Niall så gärna ville. Den hade precis öppnat, helt ny.

-Do you never get tired of Nando's? Frågade jag honom. Då låtsades han bli förolämpad men började sedan skratta. Jag log mot honom men då började jag också skratta. Vi skrattade länge och högt. När maten kom högg vi in. Jag var vrål hungrig. Zayn reste sig upp och gick ut från restaurangen. Han tände en cigg utanför och drog ett bloss. Killarna fortsatte äta men jag kollade bara på Zayn. Jag reste mig upp och gick ut till honom men när jag öppnade dörren kom en tjej i min ålder. Hon gick fram till Zayn och kysste honom på munnen. Han vred på sig lite men puttade inte bort henne. Jag drog igen dörren och sprang mot toaletterna. Jag låste in mig och först då tillät jag mig själv att gråta. Tårarna rann längs kinderna. Jag kollade mig i spegeln, mascaran var ut smetad och jag såg alldeles förskräcklig ut. Mina ögon var rödgråtna. Jag tvättade av ansiktet och låste upp dörren. Zayn hade gått och satt sig vi dom andra igen. Han satt och kollade runt i restaurangen, kanske kollade han efter mig tänkte jag men jag tvingade bort den tanken. Jag gick tyst ut från toaletten, jag gick mot utgången när Zayn vred huvudet åt mitt håll. Jag fick ögonkontakt med honom men vred bort huvudet och sprang ut genom dörren. Jag sprang mot bilen, slet upp dörren och drog hårt igen den efter mig, jag låste dörrarna och bara satt där. Det knackade på rutan och jag visste att det var Zayn. Jag ignorerade honom. Han knackade igen. Jag kollade på honom. Han grät också. Jag kollade sorgset mot restaurangen och fick se resten komma efter oss. Emmy gick hand i hand med Harry. Niall och resten gick efter. Jag kollade på Zayn igen. Han bara stod där och kollade på mig. Nu var Harry och resten ikapp. Harry la en hand på Zayns axel. Zayn nickade mot Harry. Harry vinkade åt dom andra att komma. Jag gick ut från bilen som om jag inte hade något val. Killarna hade ställt sig en bit ifrån.

-Girl, I can see it in your eyes your disepointed, couse I'm the foolish one that you anointed with your heart, I tore it apart and girl what a mess I made upon your innocence and no women in the world deserves this but here i am asking you for one more chance, sjöng Zayn. Mina ögon tårades och jag visste inte vad jag skulle göra. Dom fortsatte att sjunga hela låten och jag kände mig så lycklig. När låten var slut kom Zayn imot mig. Jag slängde mig i hans armar och han kramade om mig.

-It's only you, viskade han i mitt öra. Jag kysste honom på munnen länge.

-Naww.... sa killarna bakom oss. Jag såg Harry gå mot Emmy, hon såg lite osäker ut där hon stod alldeles själv. Han la armarna runt hennes midja och drog henne närmare sig. Han lutade sig mot henne och kysste henne. Vi gick mot restaurangen och fortsatte äta. När vi var klara åkte vi hem till killarnas hotell. Vi gick och la oss tidigt.

När jag vaknade nästa morgon sov Zayn fortfarande. Han va så söt när han sov. Jag låg där och bara kollade på honom medan han sov. När klockan va tio gick jag upp och klädde på mig. Jag gick ner i köket. Dom andra satt redan vid bordet. Emmy satt i Harrys knä. Jag satte mig och bara satt och lyssna på dom.

-When did you come? Fråga Niall.

-Now, svara jag. Det vibrera till i fickan. Ett mess. HEY, Were are you honey? Come to me det var från Zayn. Jag gick mot trappan igen. Jag hörde dörren där uppe öppnas. Jag sprang tyst in i köket igen.

-Shh Don't tell Zayn I'm here, sa jag till dom. Alla nickade. Jag hukade mig bakom bardisken dom hade som matbord.

-Have you seen Samantha? Frågade Zayn.

-No not today. Sorry, sa Niall. Jag kände att ett flin bröt ut i mitt ansikte. Jag hörde en stol dras ut och en liten suck. Då hoppade jag upp.

-Bu! Skrek jag.

-AHHHHHHHH!!!!! skrek Zayn med ett vettskrämt ansiktsuttryck. Jag började skratta och det gjorde dom andra med. Alla utom Zayn.

-Why? Frågade han och satt alldeles spänd. Då kysste jag honom på munnen och han slappnade av.

-Just for fun, svarade jag honom.

-That was so not fun! svarar Zayn och putar med underläppen.

-Aww, sojjy, svarar jag med baby röst. Are you mad at me now? frågar jag fortfarande med baby röst och tittar med stora ögon upp på honom.
-Okay stop doing that! säger han och lägger handen för mina ögon.

-What? frågar jag oskyldigt och flyttar långsamt bort hans hand, så att jag kan titta in i hans glittrande vackra ögon.
-You know that I can't resist that! It's unfair! säger han och tittar bort.
Istället för att fortsätta retas med honom så greppar jag tag om hans kinder och kysser honom mjukt på läpparna.
-Guys! utropar Louis. Look what I got!
Alla skyndar sig fram till honom, och datorn som han tagit med sig ner. Jag hinner knappt se vad som står på skärmen förrän killarna börjar hoppa runt och skrika hysteriskt.
-What, what is it?! frågar jag. Why is everybody so happy?
-Because we have just won a trip to Paris!
-What?! Are you kidding me?! I've always wanted to go to Paris!

-And now you can go to it, sa Zayn och pussa mig på kinden.

-Yeah! I got ten tickets, sa Louis.

-But we're only nine, sa Niall.

-I know, sa Louis med ett leende på läpparna. But I already know who gonna get that ticket of me.

-WHO!? Frågade Niall nyfiket.

-You gonna see it in Paris, svarade Louis honom.

Louis nickade mot hallen och jag följde efter honom.

-Do you think Summer wan't to come with ous to Paris? Frågade han mig.

-Yeah! She would love it, svarade jag.

-Fine beacuse Niall can't stop talk about her, sa Louis. So I was thinking, You, Zayn and Emmy go with Summer and the rest of us meet you in Paris, then Niall got a really BIG suprise.

Vi gick in i köket igen. Jag messade Summer.

Vill du åka till Paris? Dags att packa vi åker på fredag//Sammie :D. Hon svarade efter 1 minut. JIPPIE, Jag är på.